plitlogg – en vanlig dag i kriminalvården

08.00
Plitarna går på. Jag är först och plockar med mig avdelningsnyckelknippan och två stycken DN ifrån centralvakten. Som först på plan är min viktigaste uppgift att brygga kaffe. En komma åtta liter vatten och två och en halv skopa kaffe. Medans bryggaren puttrar anländer kollegorna. I dag är fem stycken på avdelningen. När alla fått i sig lite kaffe påbörjas förhandlingarna om vem som skall göra vad under dagen. Fyra går på avdelning och en sitter portvakt. Alla vill sitta i porten eftersom det är ganska soft. I alla fall på helgen. Jag vinner förmiddagen och gör ett allanrop på snabbtelefonen för att väcka det intagna God morgon. Snart är det frukost kvittrar jag. De köksansvariga släpps ut först så att de kan förbereda och 08.30 släpps resten ut.

Som portvakt är jag spindeln i nätet. Det är jag som bestämmer vem som kommer in och ut på avdelningen. Från min styrhytt mitt emellan avdelningshalvorna har jag god uppsikt över båda korridorerna och entréhallen. Ingen undgår mitt vaksamma öga som skall hålla koll på både tjyvar och plitar och porten får aldrig lämnas obevakad.

När kollegorna försvinner ut på gemet för att hålla de intagna sällskap under frukosten sätter jag igång att skriva ut beläggningslistor, visitationsliggare, besökslistor och alla andra papper som kan vara bra att ha.

09.00
Halva avdelningen går ut på prommenadgården.

10.00
Samma halva kommer tillbaka från prommenadgården.

10.30
Stopp i toaletterna i hela huset. I dag igen! Det är tredje gången den här veckan *suck*

10.57
Köket meddelar att lunchen är klar för avhämtning.

11.11
Toaletterna fungerar igen. Hurra!

11.25
Bråkar dom? Tre intagna står och muckar med varandra utanför ingången till gemet. En person greppar tag i tröjan på en annan person och putter till honom. Det ser inte ut som skojbråk. Jag ropar på avdelningsvakterna via radion och ber dem kolla vad som händer i korridoren.

11.35
Bråkstakarna bråkar inte längre men stämningen är konstig ute på den avdelningshalvan och det beslutas att jag skall sitta kvar i porten. Det är bättre att de andra, mer erfarna plitarna, går kvar där ute.

13.00
Jag får äntligen lunch efter att hungern nästan fått mig att gå lös på inredningen inne i porten.

14.00
Tillbaka från lunchen. Kollegan har bytt skrivbordsbild på datorn från Windows standardgröna till ett foto av Bertel Österdahl, generaldirektör för kriminlvårdsverket. Jisses, en jätte-Bertel glor strängt på mig ifrån skärmen.

14.15
Andra avdelningshalvan försvinner ut på prommenadgården.

15.13
Shit´len vad långtråkigt jag har! Jag dör av att sitta still och bara glo… och inget är det på teve heller och rutten är man i magen. Surfade runt på Kriminalvärdens föga upphetsande intranät förut. Gäsp vilket sömnpiller!

15.15
Andra avdelningshalvan kommer tillbaka från prommenaden.

15.47
Jag ringer mamma för att prata lite skit. Inser att jag hade vart piggare nu om jag istället för att sova på lunchen tagit en prommenad istället. Men gjort är gjort.

16.00
Bara två timmar kvar tills jag får gå hem.

16.18
Vaktchefen kommer förbi och kollar läget. Jag sniker till mig en lektion i Klas-HÄK, administrationsprogrammet man använder för att planera verksamheten här.

16.35
Tar upp bilden på Bertel i Paint och målar dit en mustasch. Humor på hög nivå! ;-)

17.44
Innan avdelningen stängs för natten visiteras alla allmänna utrymmen. På ena avdelningshalvan upptäcker en av kollegorna att det saknas ett handtag ifrån gymutrustningen. Den fanns där i morse. Vad göra?. Vaktchefen beordrar övertid på all kvarvarande personal och plötsligt är det trångt i korridoren. 15 vårdare genomsöker metodiskt cell efter cell medans den som bor där får vänta inlåst i duschen eller advokatrummet. I sista cellen hittas handtaget gömt bakom toaletten. Killen som bor där medger att han tagit hantaget ifrån gymmet men trodde inte det var förbjudet. Nä tjena! Han påstår att han tog den för att kunna träna lite i cellen och på frågan varför han i såfall gömt den bakom toaletten har han inget svar. Idioooooot!

19.00
Kollegorna skriver rapport på det inträffade, som nog det mest spännande jag varit med om inom det här företaget. Vi andra släpps iväg, en timme försenade…