Archive for oktober, 2001
”Nur für geübte Alpinister”
Jag vandrade till Magdenburger Hütte. Bitvis var det ganska läskigt, stigen var ”nur für geübte alpinister” vilket vi väl inte ens med bästa vilja kunde betraktas som. Även om vi vart ute och vandrat hela tre gånger månaden innan.
Jag började träna judo.
Jag deltog i en demonstration mot terminsavgifter på de österrikiska universiteten. ”Für freie Bildung” var parollen.
Jag återupptog min avsomnade gymträning.
Jag hade första tentan i tysk grammatik och körde på den.
Jag införskaffade en kaffebryggare och höjde min livskvalitét med ungefär 50 procent.
Jag åkte till Hamburg och besökte släkten över Allhelgonahelgen.
Allerseelen-altdeutsch
Hämtas paketet?
Wird das Paket geholt?
Hämtades paketet?
Wurde das Paket geholt?
Har paketet redan hämtats?
Ist das Paket schon geholt worden?
Hade paketet hämtats i tid?
War das Paket rechtzeitig geholt worden?
Jag vet inte, när paketet kommer att hämtas.
Ich weiß nicht, wann das Paket geholt werden wird.
Ich bin eine fleißige Studentin! Idag har jag setat hela dagen i bibban på Translationsvetenskapen och pluggat. Å vad duktig jag är. Titta bara vad mycket bra grejjer jag kan säga!
Imorgon åker jag till Hamburg för att hälsa på släkten. Die Deutschen-Müllers sozusagen. Första natten skall jag bo hos Renate, min pappas Tante, som jag inte träffat på minst tio år! Jag åker ifrån Innsbruck 08.30 imorgon bitti och anländer vid 16.50 till Hamburg Hauptbahnhof. Därefter skall jag ta S-Bahnen till Pinneberg där Renate bor och så hämtar hon upp mig på stationen. Sen kommer Anna och pappa ned på torsdagen, de åker färjan från Göteborg till Kiel och under dagen skall vi träffa Tante Inge och Onkel Horst. På fredagen åker vi vidare till Maasholm för att träffa oma och opa och på lördagen kör de mig tillbaka till Hamburg innan de själva åker hem till Sverige. Jag stannar ytterligare en natt hos Renate och åker tillbaka till Innsbruck på söndag.
Wow vilket äventyr! Och det skall bli så trevligt så 
kom in på en kopp!
Solen skiner in genom mitt fönster och rummet fullkomligen badar i ljus. Jag dricker morgonkaffe och njuter av ensamheten. Doris försvann precis iväg till sin Geräteturnen och Maria är inte heller hemma.
Det är lite trevligt att dela rum faktiskt. Eftersom Doris har den regelbundna och trevliga vanan att åka hem varenda helg hinner vi aldrig gå varandra på nerverna.
Och att njuta av ensamheten som jag gör idag. När gör man det egentligen?
Jo, när man inte egentligen är ensam. När det finns folk omkring en som man kan umgås med om man har lust. En dörr på glänt som betyder ”bitte! kom in och stör en stund!”.
Får jag lov att bjuda på en kopp?
Surpuppa där!
Jag har vart på dåligt humör i några dagar nu och när jag ser mitt tjuriga ansikte i spegeln blir jag om möjligt ännu tjurigare. Sauertopf Steffanie gefällt mir nicht! Jag vill ju vara en glad tjej, så varför sitter jag här och hänger läpp?
Jo, jag vet faktiskt varför. Det går inte så bra med tyskan som jag hade tänkt mig. Det känns liksom ännu svårare att snacka med folk i köket nu än vad det gjorde när alla var nya och osäkra. Hur är det möjligt? Jag trodde det skulle bli lättare med tiden! Icke. Det känns nästan som tåget gått 
Österrikarna verkar sinsemellan ha blivit jättebra vänner medans jag fortfarande är kvar utanför. Det sitter ofta ett gäng ute i köket och snackar och de ser alltid ut att ha väldigt trevligt. Jag hälsar naturligtvis när jag kommer dit och ibland tränger jag mig ned och försöker se ut som om jag hör dit, men nån vidare framgång kan jag inte påstå att jag har. Jag fattar knappt hälften av vad som sägs när de pratar på sin jäkla rotvälskedialekt och så fort nån frågar mig nåt ser jag ut som ett frågetecken. En mupp helt enkelt. Så det är inte så ofta nån säger nåt till mig.
Buuuuuuääääääääh!
Om ni har sett Lejonkungen och minns scenen när Timon bölar högt och ljudligt och tårarna sprutan som fontäner, så är det ungefär så jag ser ut nu
Men mitt i tårafloden börjar jag skratta! För inte hjälper det att sitta på kammaren och böla. Nä. Spotta i nävarna och gå ut i köket och prata med dom livsfarliga österrikarna då! För dom lär ju knappast slå in dörren till ditt rum och tvinga dig att prata med dom!
Varför skall allt vara så himla svååååååårt?
värmeslag
När Elin och jag cyklade hem från tentafirandet var det tjugo grader varmt ute! 20 grader! Klockan två på natten den 20 oktober. Vi cyklade barärmade. Mitt i natten. Mitt i oktober. Otroligt.
I augusti när vi kom hit var det svinkallt, jag låg med polotröja under pyjamasen för att inte frysa ihjäl i sömnen. Nu, två månader senare, har sommaren kommit tillbaka. Österrike är ett mycket märkligt land.
Och på banken måste man gå till olika kassor beroende på vad man heter i efternamn. Bara en sån sak.
– jag vill bli full!
Utbrast Elin mellan mjölet och mjölken ungefär. Vi var i den stora matvaruaffären. Jag höll med. I kväll är det dags.
Jag drog shoppingvagnen fram och tillbaka längs gångarna och försökte minnas vad som var slut hemma i skåpen. Sprit? Eller nyttigare saker som Haferflocken och Karotten?
Vi skrev tenta i tysk grammatik i dag mellan nio och tolv i biblioteketet på Institut för Deutsche Sprache, Literatur och Literaturkritik. Därefter åt Elin och jag pizza på en restaurang nere vid Inn tillsammans med klasskamraterna Philip, Matilda, Carl-Johan, Kattis och Jens.
Jag lämnade affären utan nån sprit. Däremot var ryggsäcken full av Karotten, Knoblauch, pepsi och andra nyttiga saker. Mitt nya liv har ju börjat. Självtukt är ordet för dagen.
Och i kväll är det fest på Karwendelheim. Studentlivet är hårt.
