Archive for oktober, 2000
för enkelt om porrbranschen
Är du för eller emot? Ja för du måste faktiskt bestämma dig. Du måste ha en åsikt. Det är viktigt att ta ställning. Det är viktigt att visa vart man står. Vem man håller med och vem som är motståndaren.
Nu handlar om det om porr. Dokumentärfilmen ”Shocking truth” har get s-kvinnor och andra tyckare eld i baken. Själv vet inte riktigt vad jag skall tycka. Det klart att det inte är bra om starka människor utnyttjar svaga människor. Men denna plötsliga upprördhet förvånar mig. Var det verkligen någon som trodde att porrbranchen var en trevlig branch? Att porrfilmsproducenter är mönsterarbetesgivare som håller utvecklingssamtal med sina medarbetare varje halvår och aldrig utnyttjar någons utsatthet och bara gör snälla porrfilmer? Att det är en skitbranch som producerar skit, för skit, är väl inget nytt egentligen.
S-kvinnorna med Inger Segelström i spetsen verkar helst vilja ställa de två manliga cheferna på Canal+ och TV1000 vid en skampåle på Sergels Torg. Där kan dom minsann få stå och utstå folkets spott och spe. Nån måste ju bära skulden, eller hur?
För det första, MMS (Mediamätning i Skandinavien som mäter tittarsiffror) säger att tittarsiffrorna på TV1000 och Canal+ på porrfilmskvällarna är så små att de inte ens säkert går mäta.
För det andra, det är intressant att diskutera och undersöka attityder till sexualitet och porr, men är det verkligen säkerställt att det är porrfilmernas fel att åtta unga män våldtar en 14:årig flicka i Rissne?
Javisst, porrfilmer är något konkret. Låt säga att vi förbjuder dem, kommer attityder till sex och porr ändras då? Kommer unga män per automatik få en ”hälsosammare” inställning till sex? Kommer våldtäkterna minska?
Jag tycker vi skall diskutera och debattera porr. Det är det enda sättet att nån nånstans. Men debatten blir något snedvriden om två kanalchefer skall bli symboler för en hel samhällsutveckling. Det om något, är att banalisera en viktig fråga.
Chefen fru Ingeborg – Hjalmar Bergman
Deckare är som formfranska. Lättuggade skivor av vitt bröd. Man stoppar i sig hur många som helst utan att vare sig bli mätt eller känna nån eftersmak.
Sådan är inte Chefen fru Ingeborg. Det har tagit mig ovanligt lång tid att läsa de dryga 200 sidorna. Inte för att boken skulle vara särdeles svår att förstå men kanske för att det kännts som om den bör avnjutas i lagom små tuggor.
Fru Ingeborg driver en modebutik i Stockholm. Hon är änka till affärens grundare, Jacques Balzar, och har sedan makens bortång med järnhand drivit butiken. Men Ingeborg börjar själv bli gammal och berättelsen tar sin början i en brytpunkt. Sjuttonåriga dottern Sussi avslöjar att hon förlovat sig, sonen Kurt vill i enlighet med sin fars sista vilja ta över affären och gamle trotjänaren Andersson vill gå i pension. Vad blir det över för Ingeborg?
Jag är ett medelålders fruntimmer, som har en affär och två barn. Det är inget att tänka på. Men snart har jag inte affären, åtminstone inte som förr. Vad har jag då? Ingenting. Vad blir det av mig? Ingenting. Det är så enkelt. Men det är inte roligt. Det är odrägligt att tänka på sig själv.
Från att ha järnkoll på hela sin tillvaro förlorar sig Ingeborg nu bort i en förvirrande känslodans. Hon blir kär i den blivande svärsonen! Hon vet det inte själv, men hennes omgivning förstår att allt inte står rätt till. Vilken skam! Gamla människan förälskad i unga svärsonen, nej det går minsann inte an.
Ingeborg reser iväg. Till Paris och till Köpenhamn. Men när vintern kommer är hon tillbaka i Stockholm.
I förvinterns tungt och trögt framvältrande dimmor trivs mjältsjukan. Blickens språngvidd förkortas. Världens väggar och tak äro grå och tryckande som ett fängelses. I nordens töckniga höst och förvinter är ångesten inte en sjukdom, den är ett tillstånd lika normalt som glädje och välbehaget en vacker sommardag. Den nordbo som inte känner höstångesten, lider sannolikt av någon maniakalisk själsåkomma.
Chefen fru Ingeborg har givit mig en uppfriskande språkdusch med fingo, gingo, tego, därom och eljest. Ack en sådan njutning till skillnad från deckarens mondäna språkbruk. Jag har kännt mig såsom förflyttad till strax efter sekelskiftet, första utgåvan av Chefen fru Ingeborg utkom enligt omslaget 1924. Jag kan verkligen rekomendera en genomläsning!
