Den leende mördaren - Per Svensson

Den leende mördaren. Ett reportage om ondska i vår tid är en reseskildring men inte ett resereportage. Svensson reser genom Sverige, åtskilliga städer och orter passerar revy men städerna är bara en fond. Det är mer tiden, samtiden han är ute efter att skildra.
Tiden är inte rak i Svenssons bok. Den kastar sig fram och tillbaka mellan hans egen trygga uppväxt i femtiotalets Täby och åttiotalets bestialiska styckmord på Catrine da Costa. Mellan nutid och dåtid. Vad han försöker sätta fingret på är mönstret, om ett såndant verkligen existerar. Håller Sverige på att förändras? Är det värre nu än då? Finns det skäl för vår oro?
Den leende mördaren är ett enda långt reportage om 245 sidor som är indelat i olika kapitel men som intimt hänger samman.

Det bästa med Svenssons bok är att han är så jädra påläst. Det märks att han jobbat som reporter och bevakat de händelser han nu sammanför i sin bok. Det är ett intressant sätt att ta grepp på samtiden han gör, för vi minns ju alla händelserna och personerna han pratar om. Obducenten och allmänläkaren, fänrik Mattias Flink, Lasermannen, Clark Olofsson.

Svensson är litteraturvetare. Boken innehåller många kopplingar till litteraturvetenskapen som ger ett intressant och vidare perspektiv på mordet som just beskrivs. Tyvärr är kopplingarna ibland lite väl långsökta och det är det sämsta med boken tycker jag. I de långa litteraturvetenskapliga utläggningarna förlorar jag fotfästet och har svårt att se de samband Svensson tror sig peka ut åt mig, läsaren.

Rättssalen är en av de scener som Svensson återkommer till flertalet gånger. Själv är han då tidningens utsände man som från åhörarplats lyssnar och beskriver dels de åtalade, dels eventuella släktingar, kompisar och flickvänner till den åtalade.
Han använder sig av new journalism-metoder då han på flertalet ställen med direkt anföring återger dialoger som han bevisligen inte har närvarat vid, polisförför med Mattias Flink under mordnatten till exempel. Utskrifter av dessa förhör går att få tag på antar jag, så vad Svensson gör är en sorts dramatisering för läsaren. Han växlar tempus till presens när han återger ur förhören vilket förstärker känslan av närvaro. Ibland blir det riktigt läskigt att läsa, speciellt i förhöret med Flink eftersom Svensson dör börjar med resultatet, dvs de sju döda människorna och sedan rullar upp historien som ledde fram till detta. Lite som i Dagermans "Att döda ett barn" där man vet hur det skall sluta och historien som ett skenande tåg rusar på mot de oundvikliga.

Slutligen då, Den leende mördaren. Ett reportage om ondska i vår tid är en bra bok, om än inte särskilt lik någon av de reportage vi läst i kursen. Jag tycker Svensson är skicklig på att väva ihop såpass skiljda händelser till ett sammanhang.