Steffanie Müller

Jag är grinig!
Jag vill skylla allting på någon annan.
Jag vill ha en syndabock.

Helgen som gick var den värsta i mitt liv. Med lite distans till det som hände kan jag ändå konstatera att jag gjorde vad jag kunde med de medlen som stod till buds. Ingen annan har heller ifrågasatt det. Men det var jobbigt, jättejobbigt… och jag fick verkligen tillfälle att studera mina egna stressreaktion på nära håll.

En läxa från helgen är att lära mig hantera min stress och ännu viktigare, snabbt kunna varva ned och återhämta krafterna när situationen är över. Det klarade jag inte i helgen.

När jag kom hem på söndagmorgonen var jag helt uppskruvad. Tankarna for fram och tillbaka med racerfart i hjärnan. Jag bara inte kunde tänka på något annat än det som hade hänt. Jag vankade fram och tillbaka i lägenheten som en osalig ande och gick gång på gång genom händelseförloppet. Fysiskt och mentalt var jag helt slut och ville inget hellre än att sova, men det gick inte. Jag kunde inte slappna av. Tillslut trodde jag att sprit var den enda utvägen och tog fram whiskey-flaskan och ställde på nattygsbordet. Tydligen hade det en lugnande effekt för sen somnade jag. Som en klubbad säl.

Luleå var najs. Vitt och snöigt. Solsken från bittida till sent om aftonen. Jag som trodde det var mörkt dygnet runt i Norrland den här tiden på året. Tydligen inte.

Håller på att packa ihop mitt hem i kartonger. Det är väldigt o-skoj. Men det skall bli skönt att få nånstans att bo, nånstans där man får stanna så länge man vill. Nåt som känns som det är mitt, något som det är värt att satsa på. Martin är lika uppåt som mig, han flyttar föresten redan i helgen. Jag jobbar då, för mina arbetskamrater skall upp till Borlänge och festa med sina gamla klasskamrater.

Office-98 har landat på mitt skrivbord

“Jag räddade Sverige” står det affischerat på stan. Och så är det en bild på en sur man. Modellen är Anders 30 år gammal. Arbetslös och ensamstående tvåbarnsfar som enligt LO räddade Sverige ur krisen genom sänkt a-kassa och minskade bidrag.

Märk väl, minskade bidrag står det!

Hur fan kan man rädda ett land genom att ta emot bidrag?

Vidare i texten… “låt inte Carl Bildt och moderaterna igen förstöra det socialdemokraterna byggt upp”. Hmm, jag tror bestämt valrörelsen börjat. Visst är det underbart? *ler i mjugg*

Kära Anders, låtom mig påminna dig om vem som betalar dina bidrag. Det är jag! Jag som har jobb och betalar skatt. Visst, det är nog inte så fett att vara arbetslös, men tro för fan inte att det är du som räddar Sverige!

Fan, är jag grinig idag eller? Klev upp alldeles för tidigt efter alldeles för lite sömn. Duschade, åt min grötfrukost, drack mitt kaffe och begav mig sedan ut på prommenad. Jag gick över bron vid Hornsberg mot Pampas och längs vattnet bort till den andra bron, den som går över vid Prippsfabriken. Det var ganska kallt och plötsligt började det snöa och jag fick bevittna ett fantastiskt naturfenomen där, ståendes mitt på bron. Solen var precis på väg ned och snön virvlade runt och försvann bort mot solnedgången, liksom i den. Fattar ni vad jag menar? Den biten av himlen blev eldröd, det var skitcoolt! Wow liksom….

Sen gick jag till jobbet. Något mildare till sinnet.

En vuxen man, som istället för att snyta sig, ljudligt drar bak snoret i svalget och sväljer det. *YACK!* Va äckligt! *ryser* Och detta sitter jag och lyssnar på hela nätterna! Ungefär var tionde minut känner sig vederbörande tvungen att rensa näsan på det beskrivna sättet. Jag skall inte säga vem det är men… *fniss* han jobbar på mitt jobb

Jag har blivit bjuden på bolagsstämma! Efter myckna övertalanden från hr Pontus gick jag ju in i Nordbanken Holding vid nyåret ungefär. Och inte nog med att aktierna gått ca 15 kronor, jag får gå på bolagsstämma också. Ballt va? Sicken klippare man är…

Ringde Soffy idag och pratade lite skit. Hon skall komma upp och hälsa på mig veckan efter påsk bestämde vi. Hon hade åldersågren (fyller 25 om ett par dagar) men mådde annars prima. Jag frågade min standardfråga som alltid, “… och när skall du flytta till Stockholm då?” Tror minsann hon börjar ge med sig nu!

Nu är klockan efter 06 och jag sitter ned för första gången sen jag kom till jobbet vid 21 igår. Fan en sån natt alltså! Har knappt hunnit gå på muggen ens… Strul med massa sidor; bilder, annonser, typsnitt, yo name it … som saknats i dokumenten.

Leffe och jag har jagat som skållade troll runt på redaktionen. Helprint i Finland har ringt 3 gånger om felaktiga sidor i tv-bilagan så dom har jag fått köra ut på nytt och ftp:a över, Avisen har skickat färg när det skall vara svartvitt, en port i brandväggen som First Class behöver har strulat mm mm mm Nu är jag så trött så jag nästan döööööör. Men bara nästan. Innan jag dör skall jag träffa Martin och vi skall ut till Svenska Bostäders områdeskontor i Enskededalen och skriva kontrakt på våran lägenhet!

Min granne ovanpå verkar inte ha nåt jobb utan är hemma hela dagarna och trampar runt i lägenheten med träskor. Min granne undertill har en stor, svart schäfer som skäller varje gång någon passerar i trapphuset. Lägg sedan till att huset är extermt lyhört.

Med andra ord, att jobba skift och försöka få nån sorts kvalitetssömn på dagarna är i princip omöjligt. Men fan den som ger sig! *flinar*

Idag sov jag i alla fall till tolv innan jag vaknade första gången. Vid två-tiden tröttnade jag på att ligga och vrida mig och klev upp istället. Lagade fruktost, titta på inspelade Cityakuten från igår och pratade med Monica i telefon. Hon har verkligen engagerat sig i våran Nijmegen-resa och ringer runt till halva Sverige så jag blir alldeles matt! Jag tror hon har pratat med hela kontingenten nere i Halmstad och varenda tjomme på F16 och F7 som eventuellt kan ha nåt med det här att göra.

Oj! Ambitiöst liksom… Själv ligger jag hemma och bara lapar i mig den information som jag lyckas få andra att nosa upp åt mig. Det var ju samma sak med Margareta nere i Kristiansstad, hon ringde också runt som en blådåre och kollar upp saker och ting medans jag låg på min kammare och pillade naveln. Kanske är en talang jag har, att sätta andra i arbete alltså?

En sak jag funderat på den senaste tiden är vad Posten i det här landet tror att dom är satta att syssla med? För dom verkar helt ha tappat det här med att dom skall dela ut post i alla fall! *upprörd* Så fort en försändelse det allra minsta lilla överstiger C5-format så får man en avi i brevlådan istället för själva brevet, och får själv knata ned till Posten och hämta ut det. Självklart fattar jag att dom måste göra så när det rör sig om paket eller brev av konstiga och stora format, men flera gången senaste månaderna har jag fått kvittera ut helt normala brev på postkontoret istället för att få det utburet.
Och jag är ingen grinkärring!!!
Stoppa omoralen i musiken föresten!

Vid fyratiden promenerade jag bort till Svenskan för att vara med på ett inspirationsmöte som SvD IF anordnade för att få sina medlemmar ut i joggingspåret. Dom hade bjudit in Rauni, som är företagssköterska och hängiven löpare. Jag var ju på hälsoprofilbedömning hos henne i höstas och fick himla bra kontakt. Hon är verkligen görtrevlig! Hon pratade bla om visualisering, sina minnen av framtiden. Det vill säga, se sig själv springa maraton till exempel (om nu det är ens målsättning). Utan den mentala träningen är det mycket svårare att nå framgång, det är enklare att ge upp och man sopar lätt det man föresatt sig under mattan såfort det är kallt, blött, nåt bra på tv eller vad som helst som man kan skylla på för att slippa snöra på sig löparpjukken.

Jag blev inspirerad! Jag visste det innan, Rauni är grejt! Så när jag kom hem satte jag mig vid datorn och knåpade ihop ett träningsprogram för våren och sommaren. Jag har ju tre stora mål med min träning det här året, två är officiella och en är TOTALHÄMLIG Dom två officiella är Göteborgs-Varvet och Nijmegenmarchen. Åså en grej till dårå, men det säger jag inte vad det är…

Rauni tyckte att ens målsättning och ambition med träningen skulle vara realistisk, men djärv. Sådär så det kittlade lite… *smilar* Kittlar gör det allt, det vill jag lova Vidare visade hon ett diagram på pulsvärden för olikas åldrar och träningsintensitet. För tjugofemåringar som mig dårå så såg det ut såhär:

Mkt lätt aktivitet 90-120
Lågintensiv träning 120-140
Optimal konditionsträning 140-160
Högintensitetsträning 160->

Det betyder att om jag skall bränna den där extra bubbligheten jag går och bär på, så skall jag koncentrera mig på lågintensiv träning. För det är den som bränner fettet, högre belastning gör bara av med kolhydrater. Så på fredag bär det av ut i spåret för att valla runt ett par varv… Imorgon hinner jag nämligen inte för jag skall vara på jobbet redan klockan 17 och torsdag skall Jeanette och jag gå på Viktväktarna.

Fan vad jag hatar att laga mat! Eller gör jag det egentligen? Jag kanske bara hatar mitt finska bastukök med gasspis från artonhundrakållt, en diskho, skåp som sitter så tätt att man knappt kan öppna luckorna och inga avställningsytor whatsoever! Jag får fan ångest av den panelen som sitter på väggarna och i taket. Så jag ser verkligen fram emot att få ett riktigt kök nu när vi flyttar till Enskede. Till och med ugn får vi! *lycklig* Då kan jag baka (har hört att man kan göra det i ugn, själv har jag aldrig testat).

Om man kunde leva på gröt, kokt potatis samt rivna morötter så skulle jag nog göra det. Kan man det?

Kvällen har varit hemskt lugn hittills (klockan är i skrivandets stund 01.10) och jag hoppas för guds skull att den förbliver så. Jag vill inte behöva ringa och väcka någon. Micke och Fredrik måste få sova…

Calle nere på data var kvar ända tills halv tolv då han hastade iväg för att hinna till pendeln. Han bor visst ute i Haninge. Jag var där nere en stund och pratade skit med honom. Calle är föresten den som fick det jobbet jag först sökte på Expressen, på helpdesk. Jag är glad att jag inte tog det jobbet, det känns verkligen som jag är klar med den biten. Att 100% av sin arbetstid supporta användare och bära en telefon som ringer stup i kvarten, vill jag inte längre. Jag har gjort det i två år, nu får det räcka.

Varför slutar man prata med varandra? Kommunikation är inte överflödigt, den är livsnödvändig. Hur skall man veta vad en annan människa tycker och känner, om den inte öppnar munnen? Ingen är ju tankeläsare…
Och det är inte fult att må dåligt. Livet går ju upp och ned, det är ganska naturligt. Man behöver inte låtsas att man mår bra, hålla uppe skenet, spela ett spel… Speciellt inte för dom man älskar. Då är det bättre att slänga igen en dörr, krossa porslin, skrika rätt ut… eller helt enkelt berätta för någon att man mår lite pyrt. Be om hjälp kanske? Tanken kan svindla, men den är inte dum…

Annars mår jag bra. Det verkar faktiskt som om Martin och jag fått en lägenhet idag!
Det är en fyra på 103 kvadrat ute i Enskede, 13 minuter från T-Centralen. Nu gäller det bara att hitta en hub! Så är familjelyckan kirrad. Och om en månad kommer Mangan tillbaka från sin Asienresa, då blir vårat lilla kollektiv fullständigt.

Sista dag att anmäla sig till Nijmegenmarchen idag! Efter att ha ringt runt som en dåre till halva Sverige lyckades jag till slut å med mig Martina, Eva och Monica. Åsa ville inte. Synd. Vi har ingen grupp att gå med ännu, men vi satsar på att kirra det nästa vecka. Jag vill helst gå med nåt flygargäng men skall man tro Bo Westman på Nijmegenkontigenten i Halmstad så är det inte en enda flottilj som anmält nån grupp! Fast det verkar ju lite konstigt…

Pontus har läst min reload och har lite synpunkter på nätframställningen av honom *fniss* Antagligen tycker han inte att den var detaljrik nog Antingen var han på chefskurs, skulle ringa eller höll på att flytta ihop med någon… Och lite mer händer ju faktiskt i unge herrns liv. Han är till exempel chef nu! Innan graduation i chefsskolan *hmmm* Hur gick det till? Anyway, hans lillasyster fyller år på söndag, han är förkyld för tillfället och näst nästa vecka skall han upp till Luleå. Då skall jag följa med! Jag skall spana in Luleå Tekniska Universitet.
Fast nu skulle det ju handla om Pontus ja… Han fyller 30 år den 14 maj, han skall springa Göteborgs-Varvet helgen efter och han är en riktig sukker för hemmagjord glass…

Åså diggar jag honom skarpt dårå…

Jag är dödstrött!
Klockan är snart halvett på kvällen och jag är kvar på jobbet fortfarande. Har kört ut Exxet. F’låt, Söndag heter väl den bilagan nu för tiden. Roddade ensam skutan från klockan sex då resten av avdelningen försvann som avlöningar ut genom dörren.

Imorgon är det sista dagen att anmäla sig till Nijmegenmarschen i sommar. Jag vill gå den men har fortfarande inget gäng att gå med. Har ringt runt som en galning idag för att ragga intresserade… och har fått napp från två. Får se vad det blir av det.

Nu går jag hem och nanar kudden. Gonatt!

Sven Wollter läser “Lady Chatterleys älskare” för mig. Han har en lugn och behaglig röst. Jag har inte lyssnat på länge, lånade kassettboken på bibban när jag var sjuk i lungpajen och det var ju ett tag sen.

Pontus ringde och pratade lite skit. Han var hemma, men på väg till Bålsta för sin chefs-kurs. Han hade fått ett skojigt meddelande på sitt mobilsvar idag från nån från polisen som hade delgivning från tingsrätten åt honom *ops* Men antagligen är det inget allvarligt utan bara nåt som har med sängfabrikens konkurs att göra. Fast lite spännande är det ju när nån från polisen ringer och söker en,,,

Nä, nu är klockan snart 20 och jag är trött. Det tar på krafterna att vara på jobbet redan klockan 05… *gäääääääsp* Jag tror jag skall knoppa in lite sött. Gonatt!

Typ katastrof är väl en jävla mild underdrift av nattens händelser. Inte nog med att schemat var pressat redan från början med en sprojlans ny sportbilaga i sjuttielva olika editioner, sen går sidparningen och dör i databasfel mitt under brinnande produktion.
Fredrik fick sitta och handpara plåtar till halva tidningen. Akallaupplagan slutade på 62 minuters försening och övriga riksen på drygt 20 minuter. Ungefär samtidigt gick en av diskarna på opi:n full så Tommy och jag satt och rensade den bild för bild *puh*

Natten från helvete skulle man kunna säga… Tänk om jag vart ensam! *vågar inte ens tänka tanken*

När jag kom ut från tidningen var världen vit. Det hade snöat hela natten och snöade fortfarande vid halvsju-tiden. Allt var så tyst…

Kom hem vid 07 och hade bokat tvättstugan. Fick tvättat 3 maskiner vilket var skönt. Sen somnade jag inte helt otippat. Extremt dumt… Hade ju stämt träff med Petra och Christina klockan 12 och det missade jag helt, vaknade yr vid tvåtiden istället. Fan vad dum jag känner mig! Nu missade jag hela mässan ute på Tekniska Museet också *arg på sig själv* Mailade dom och bad om ursäkt.

Klockan är halv sex på morgonen och jag befinner mig på jobbet. Det har varit en extremt lugn natt och nu jag sitter mest och flummar. Senaste timmen har jag filat på min hemsida. Har bestämt mig för att publicera dagboken på nätet, bli en Reloader Få se om det är kul.

Åh, jag läste på Annes reload nu i natt om ett av hennes valspråk: “Lead, follow or get out of the way” *skrattar* Vad underbart! Det köper jag direkt. Fast det är ju ganska elitistiskt…

Var nere och pratade med Thomas på distributionen vid 5-tiden. Det är han som sitter och håller kontakt med tryckerierna, dirigerar bilar och se till att vi inte blir frånåkta av “bladet”. “Krängen” kallas det egentligen. Verkar vara ett stressigt men kul jobb med kämpiga tider, dom börjar 03 där nere. Skall försöka ordna så att jag får komma ut till Akalla nån gång under nästa vecka. Jag vill se hela produktionskedjan, vara med när dom tar emot sidorna och börjar rulla pressarna, få en överblick liksom. Thomas trodde inte det skulle vara några problem - Kul!

Var ute och sprang igår innan jag gick till jobbet. Tog rundan runt Hornsberg - Smedsuddsbadet och tillbaka till Fredhäll. 50 minuter i extremt lugnt tempo, kändes skönt att komma ut fastän det blåste halv orkan.

Nä, nu skall jag gå hem och lägga mig… *gäsp*