Steffanie Esse

Var det sommaren som kom? Det känns så i alla fall. Vi har varit ute hela dagen, i trädgården eller på lekplatsen eller bilandes däremellan (med bobbycaren). Leon vill inte vara inne nuförtiden, han är verkligen en uteunge. Har fått släpa in honom vilt skrikande och fäktande till mat och sovstund. Själv känner jag mig sådär härligt trött som man gjort när man varit ute hela dagen. Huden i ansiktet stramar lite, har nog fått lite färg. Det är gött å leva

Ja, eller nästan iaf! Kladdig, lessen och apa har ungen klämt ur sig de senaste två, tre dagarna. Bara sådär. Och hans mamma pöser nästan över av stolthet såklart.

Lessen och kladdig är ord används frekvent här hemma, ofta i samband med måltider (Jag: Oj vad kladdig du är, nu måste vi tvätta av dig! Leon: Buuuhuuubuuhuu! Jag: Såjasåja, inte vara lessen nu).

Men var kommer apan ifrån?

Så här glad blir Leon när han ser en brevlåda som är tillräckligt lågt placerad för att han ska nå locket.

Solen skiner och barnet sover. Mannen är på kick-off med jobbet inklusive övernattning så jag roddar ensam skutan till söndag eftermiddag.

I går kom våren tillbaka till Skåne. Den gjorde ett kort besök för några veckor sedan också men sa April, april din dumma sill! och försvann igen. Förstärkningsplaggen åkte på – ända fram till igår. Men nu tror vi på’t!

Hämtade Leon vid halv fyra på förskolan och sen stannade vi ute nästan ända till läggdags. Leon körde bobbycar, åkte ruschelkana, sopade, gungade och sprang fram och tillbaka och smällde i grannarnas brevlådor.

Sen kom maken hem, nattade barnet och lagade fredagsfläskfilén. Sannerligen en trevlig eftermiddag och kväll!

Två av förskollärarna på Leons förskola intervjuas om lyssnandets pedagogik.

Leon har varit hemma från förskolan hela veckan på grund av hög feber, hosta och akut bronkit. I tisdags fick vi hasta iväg till vårdcentralen för han andades så ansträngt att vi blev riktigt rädda. Doktorn ordinerade kortison som han fick andas in genom mask. Onsdag och torsdag sov han mest men idag var han ganska pigg och vi gick faktiskt ut en stund och njöt av det fina vädret. Peter och jag har turats om att vabba, hoppas verkligen detta var den sista långköraren för den här vintern!

Leon har blivit mer intresserad av historierna i sina böcker! Tidigare har han pekat på bilderna och jag har pratat om vad vi ser men han har inte direkt engagerat sig i själva berättelsen, eller i allafall inte så att jag märkt det. Många barnböcker har ju inte så mycket sammanhängande historia heller. Men de senaste två veckorna har Leon velat läsa samma två böcker om och om igen: Ut och gå av Anna-Clara Tidholm och Bebis gnällig av Ann Forslind.

I Ut och gå är texten egentligen inte sammanhängande men orden är rytmiska och historien tydlig.

I Bebis gnällig är det en tydlig berättelse om en bebis som bygger med klossar, tornet rasar och bebisen blir ledsen. Leon lever sig verkligen in i historien och blir nästan lessen på riktigt när tornen rasar

Bokmal som jag är gläds jag verkligen över hans ökade intresse för läsning. Hoppas det håller i sig, jag vill läsa mycket för honom!

Fredagsmys i syrrans soffa i Lapplands Väsby.

Det blev ingen Stockholmsresa för Leon. Dom ringde från förskolan mitt i fredagsfrukosten med kollegorna och meddelade att han hade feber. Jag ilade hem och hämtade hem en varm, trött och hängig liten kille. Han somnade och sov tre timmar när vi kom hem. Lille plutt! Brottades lite med mitt samvete och mina en-god-mor-är-oumbärlig-känslor men sen bestämde jag mig för att åka ensam till syrran i Stockholm.

– Han har ju en far! sa syrran snusförnuftig när jag vacklade.

Självklart har han en far som kan ta hand om honom. Det handlar inte om det. Det handlar om min egen skruvade bild av ”den goda modern”. En god mor lämnar inte sitt febriga barn för att åka till Stockholm och förlusta sig en helg.

Så då är jag väl ingen god mor då. Men förhoppningsvis good enough.

PS/ Febern var borta när jag åkte./DS

Imorgon åker Leon och jag till Stockholm för att hälsa på syrran. Tredje flygresan jag gör själv med honom, nu är vi riktigt rutinerade flygaress han och jag! Nytt för den här gången är att vi flyger på kvällen, ganska nära hans ordinarie sovtid. Blir spännande att se hur det funkar. Tidigare har vi bara flugit mitt på dagen. Kanske är han så trött så han somnar, man kan ju alltid hoppas!

Idag jobbar jag på Hem & Villa-mässan och representerar Malmö stad. Vår monter heter ”Malmö bygger” och här berättar vi om vilka byggprojekt som pågår runt i staden. Vi får en hel del andra frågor också, till exempel hur lång tomtkön är eller om grannen verkligen har bygglov för ditten och datten. Till min hjälp har jag två erfarna bygglovshandläggare, vilket är tur för mig som ”bara” är kommunikatör

Vi sänder live från montern via Bambuser också. Olika aktörer på Malmös bostadsmarknad berättar om sina ambitioner och pågående projekt. Kul är det iaf, många av mässbesökarna stannar till och vill veta mer om vad som händer i vår stad.

Trots att jag inte jobbat professionellt med Indesign sedan 2007 (oräknat broschyrer, planscher och annat jag tillverkat i mina roller som informatör/kommunikatör) berömmer jag mig om att vara en duktig layoutare. Jojo. Att tillverka en fotobok om gossens första år i livet med hjälp av en nättjänst som erbjuder färdiga sidmallar som förenklar arbetet är därför fullständigt uteslutet. Det skulle vara under min värdighet. Alltså måste boken göras från grunden. I Indesign som jag behärskar till dess fulländning (eller i alla fall gjorde 2007).

För att tillmötesgå kontrollfreak som mig, som mår dåligt om vi inte får bestämma format, typsnitt, sidmarginaler och exakt kerning i våra böcker, finns tjänsten Blurb. Här laddar man ned en plugin till Indesign, väljer bokformat och sen är det bara att börja layouta. Och det är väl ungefär där jag fastnat. Leon fyller snart 2 men boken om hans första år har ännu inte sett dagens ljus.

Men jag håller faktiskt på! försvarar jag mig energiskt med varje gång Peter lite retsamt påpekar det uppenbara. Nämligen att det förmodligen varit bättre att använda en fotoboktjänst med färdiga sidmallar. ”För då blir boken kanske färdig INNAN Leon tar studenten!”

Jag blir lika rosenrasande varje gång han säger så. Så nu ägnar jag varje ledig stund (nästan) åt BOKEN. Den ska i alla fall bli klar innan ungen fyller 2!

Inspirationen till detta blogginlägg hittade jag hos Linda, som använde en en fotoboktjänst med just färdiga sidmallar, men vars bok ändå inte är klar ännu. Orsaken till detta lite debacle ska vi inte prata nåt mer om just nu…